We are proud to announce that our CEO has participated in Architects Sweden's annual industry report where he contributed with a chapter discussing integration issues and why diversity is to be pursued. The text is both personal and universal, weaving together his perspectives as a foreign-born architect as well as an employer. A very readable article for everyone, regardless of background and situation! Scroll down for the Swedish language article in its entirety.

Integrera för en lönsammare bransch

De allra flesta vet att jämlika och jämställda företag lönar sig – men har ändå svårt att nå ända fram. Arkitekt SAR/MSA Kayrokh Moattar diskuterar orsaker och ger åtgärdsförslag.

År 2017 publicerades undersökningar som visade 13 gånger större arbetslöshet bland utrikesfödda arkitekter och 12 procent lägre lön för utrikesfödda akademiker. Samma år, efter ett regeringsuppdrag och med målet att bota arbetslösheten för nyanlända arkitekter, lanserades en tvåårig kompletterande utbildning för arkitekter med utländsk examen. När jag läste kursplanen lade jag märke till en skev syn på vad som ansågs saknas i ekvationen för att dessa arkitekter skulle få jobb. Där började en resa för mig som innebär att jag nu skriver ett kapitel om integration i denna branschrapport. Jag bestämde mig då för att skriva en debattartikel i tidningen Arkitekten som kritiserade utbildningen för att vara influerad av, och bidra till, strukturell diskriminering.

Två år senare fick programmet stark kritik av första kullen av studenter. De ansåg att det inte mötte deras förväntningar och hade förlorat hoppet om att programmet skulle leda till jobb. Utbildningen blev sedan anmäld till Universitetskanslersämbetet, UKÄ. Idag befinner vi oss i en kombinerad lågkonjunktur och pandemi, samtidigt som Black lives matter-rörelsen och diskussioner om rasism och diskriminering – med rätta – har tagit fart i olika delar av världen. Arbetslösheten för arkitekter når idag höga nivåer om knappt 4 procent, jämfört med cirka 1 procent 2017. Det är för tidigt för att ha statistik över hur läget ser ut för arkitekter med utländsk bakgrund, men en rimlig gissning är att läget för dem är sämre. Det här kapitlet handlar om hur arkitektbranschen i allmänhet och företagen i synnerhet ska lyckas med att öka integrationen av utrikesfödda och nyanlända arkitekter. 

Om strukturell diskriminering

Det är år 2008 och finanskrisen väcker oro runt om i världen. En blå majoritetskoalition styr i riksdagen och jag flyttar till Sverige för att avsluta min arkitektexamen på KTH, av två enkla anledningar: utbildningen erbjuds på engelska och den är gratis. Jag är förtrollad av välfärdsstaten, trots att jag i stort sett inte fick ta del av den bortsett från den avgiftsbefriade utbildningen och subventionerad sjukvård. Den bild av Sverige som jag hade med mig från mitt hemland var ett land där rasism och diskriminering i princip var obefintlig.

Ett par år efter jag anlänt till det nya hemlandet skedde två förändringar som inte gick ihop med min Sverigebild: landet inför avgifter för utomeuropeiska studenter för att studera på högre utbildningar och SD passerar fyraprocentsspärren och kommer in i riksdagen. Min bild av Sverige började så småningom ifrågasättas och falla isär för att slutligen krossas drygt tio år efter min ankomst, när jag låg överraskad och misshandlad, nertryckt i marken på Stureplan. Några väktare överreagerade på mitt (icke-våldsamma) klagomål om att de gjorde ett diskriminerade jobb när de valde ut vilka som skulle få komma in på nattklubben. Det blev inte flera besök på den typen av klubbar för min del, men jag kunde relatera till och känna igen det där trycket över nacken när jag på nyheterna bevittnade det som hände i Minneapolis i somras.

Många kanske känner sig träffade och reagerar defensivt när det talas om strukturell diskriminering, trots att det strukturella, per definition, inte är personligt. En behöver inte vara uttalad rasist eller sexist för att ens tankar, handlingar och åsikter ska vara påverkade av samhällets strukturer och normer. Vi kan jämföra med det undermedvetna: det hade inte varit undermedvetet ifall vi hade varit medvetna om det. Det hela går ut på att det finns fördefinierade strukturer i samhällets undermedvetna som i vissa fall avgör vem som ligger på marken och vem som trycker ner. Dessa maktförhållanden definieras av individens nedärvda, ofrivilliga identitet utifrån en kombination av genus, etnisk bakgrund, sexuell läggning, funktionsvariationer, klass, ålder med mera och resulterar i en undermedveten rangordning i samhället. Rangordningen orsakar i sin tur en självuppfyllande profetia om individens möjlighet till utbildning, makt, inkomst och klass, chanser att skapa relationer, engagemang i kriminalitet och så vidare. En ond cirkel som bara fortsätter och förstärks om den inte avbryts. Samma strukturer kan lika väl avgöra ens arbetssituation och lönenivå när det kommer till arbetslivet. 

Utmaningen är att vi omöjligt kan ha ett objektivt perspektiv på de problem som rotar sig i vårt undermedvetna. Detta kan även gälla på en samhällsnivå och när det kommer till diskriminering. När vi arbetsgivare lyckas anställa en kvalificerad arkitekt för en marknadsmässigt undermålig lön, har vi väl inte diskriminerat? Det är ett ömsesidigt avtal där bägge sidor frivilligt går med på villkoren. Tvärtom så tänker vi kanske att vi trots allt har anställt en utrikesfödd arkitekt som annars hade varit arbetslös. Så vi kan klappa oss på axeln och vara nöjda över vår goda handling, men vi blundar för hela sanningen. Vi är inte medvetna om all bakomliggande historia som gör att den här individen är beredd att göra samma jobb – om inte bättre – för en lägre lön. Vi bortser från att hon har haft andra förutsättningar än sin kollega för att utvecklas i sin roll på jobbet, för att göra en lyckad löneförhandling, för att få sitt första jobb, för att komma in på en arkitektutbildning, för att ens få bo i Sverige, etc. Hon är antagligen inte heller medveten om att hennes chef inte kan möta hennes löneanspråk, för att Excelarken för kommande årsbudget i så fall skulle visa rött.

Det som vi alla måste bli medvetna om är att vi, oavsett vad vi tror, är partiska när det kommer till strukturella frågor. Är du en person som aldrig har blivit diskriminerad tidigare, kan du med stor sannolikhet inte identifiera diskriminering. I samband med ovannämnda debattartikel publicerades en replik skriven av tre ansvariga inrikesfödda företrädare för arkitektskolan. Kanske inte förvånande, då utrikesfödda – eller snarare utomeuropeiska/icke-västerländska/icke-vita – arkitekturlärare är en bristvara på våra utbildningar. Däremot säger det kanske något om varför denna och liknande satsningar ibland inte lyckas. Jag undrar om någon av de kursansvariga ens bemödade sig att fråga en utrikesfödd arkitekt om vad som skulle hjälpt hen att få jobb, när de skrev kursplanen.

Varför ska vi sträva efter större mångfald?

I en större skala och på ett samhällsplan kostar en svensk medborgare miljoner för samhället tills hen blir en färdigutbildad arkitekt. En utrikesfödd arkitekt som flyttar hit för att jobba är därför en vinst rakt ner i fickan för den svenska ekonomin. Men hur gynnas mitt företag eller min organisation av att jobba med integrationsfrågor? Jämlikhet och rättvisa i all ära, men företag drivs av egna intressen vilka ofta är ekonomiska. Jag vill vara tydlig med att en medveten företagsstyrning inte innebär att vi ska lägga ner vår verksamhet och ställa om till välgörenhetsorganisationer. Kvalitet och ekonomi ska inte kompromissas, för att vi tar oss an vårt samhällsansvar. Däremot innebär det att vi ska ha andra kriterier för att mäta framgång, förutom vinstmarginal och omsättning!

Att utrikesfödd arbetskraft är billigare är ingen hemlighet och det i sig är en självklar ekonomisk nytta för arbetsgivare. Framför allt är personer som har passerat så många spärrar och är på god väg att skapa ett nytt liv i ett nytt land i många fall drivna, ambitiösa och ansvarstagande. Tänk själv om du skulle lämnat ditt kontaktnät, vänner, familj, språk och allt du är van vid, för att bygga upp ett liv och karriär i ett nytt land. Visst skulle det kräva både mod och målmedvetenhet? Om vi som i värdsamhället är i maktposition istället väljer en trångsynt attityd som enbart präglas av egenintresse, blir det inte mycket mer än ömsesidig besvikelse och friktion. Det är bara genom att ge som vi kan få!

En gång för alla måste vi inse vår utsatta situation i mänsklighetens historia och erkänna vår delaktighet, både som privatpersoner och företag. Vi befinner oss mitt i en klimatkris som hotar vår yttersta existens, en djup ekonomisk ojämlikhet och växande klyftor som har drivit världssamhället nära en total kollaps samt det sjätte massutdöendet av arter, vars konsekvenser är okända. Det är hög tid att vi som företag tar vårt samhällsansvar på största allvar! Det handlar inte om någon annan, utan om ditt, ditt barns och dina barnbarns chanser till att få leva! Det ansvaret innebär att vi måste sluta stirra oss blinda på vinst, avkastning, tillväxt och saldot på det egna bankkontot. Vi som företagare har en unik möjlighet att minska klyftorna och motverka en av tidens mest angelägna samhällsproblem på ett sunt sätt. Det gör vi genom våra rekryteringar och lönesättningar.

Det är vidare viktigt ur ett socialt perspektiv att de olika delarna av samhället är representerade när vi gestaltar framtida livsmiljöer och bostäder. En arkitektkår som domineras av vit medelklass – såväl i praktiken som i akademin – avspeglar inte samhället i stort. En arkitekt som kommer från ortens utanförskap har en direkt upplevelse av segregation och definitivt bättre förståelse för den problematik och de behov som finns där. Det är extra fördelaktigt nu när vi rustar upp miljonprogramsområden och när hyresrättsprojekt är eftertraktade. Jag har haft förmånen att både ha bott i och jobbat med dessa stigmatiserade områden i Stockholm och har hört många oroliga diskussioner på jobbet om till exempel trygghetsaspekter. (Ironiskt nog, den enda gången jag själv blev misshandlad i Stockholm var på Östermalm och inte i Tensta/Hjulsta där jag har bott!) Verkligheten är att vår direkta kunskap inte sträcker sig långt utanför vår lilla bubbla och därför är mångfald att eftersträva. 

Assimilering, integration – eller dissimilering?

Som examensarbete ritade jag en kyrka i en by i Norge. Jag ville undersöka hur ett sakralt rum kan skapas i en samtida och sekulär kontext och hade tittat på bland annat iranska moskéer som referens. Till opponeringen hade jag kritiker som råkade vara norska. Den kritik jag fick var att kyrkan ansågs vara främmande, utan någon vidare motivering om hur främmande definieras och varför det är fel. Liknande bemötande har jag upplevt flera gånger.

En oro som kan uppstå när vi ger utrymme för inflytande till en kulturell minoritet är att den egna identiteten kan komma att hotas. Den oron skapar ofta en mental spärr för att tillåta externt inflytande. Arkitektur är kulturellt och politiskt laddat, då byggnader både är identitetsskapande och har en kulturell koppling. Anledningen kan vara byggnaders relativt långa livslängd som ofta sträcker sig över flera generationer. Vi lever i en tid och geografi där inte ens modernismens arv lever upp till den bild som hyllas av det rådande identitetsupproret. Ingen annan händelse av samma magnitud inom arkitekturhistorien är lika västerländsk och europeisk som modernismen och dess efterlevande rörelser. Med industrialisering, funktionalism och materialism som grundstenar tar modernismen avstamp ur västerländska värderingar och västerländsk världssyn.

Tack vare globalisering och privilegiestrukturer exporterades modernismen till jordens fyra hörn och adopterades av icke-privlegierade kulturer. Arkitekter som studerade i Europa och Nordamerika for tillbaka till hemlandet, byggde hus och utbildade i sin tur arkitekter i enlighet med den tradition som de var upplärda i. En samtida global arkitektur som en akademisk tradition – likt många andra områden – grundar sig i en västerländsk hegemoni. Allt som har byggts de senaste århundradena, från Tokyo till Mexico City, från Teheran till Kapstaden, är i stort sett gestaltat enligt samma principer och på samma språk: både tekniskt och estetiskt. Detta behöver dock inte ses som något negativt. Tvärtom underlättar det en interkulturell kommunikation och ska hjälpa oss att samarbeta i en ännu större skala, om vi är beredda på att både ge och ta emot.

Med det som bakgrund vill jag påpeka att oron över att minoritetsinflytande är ett hot och leder till identitetsbortfall eller en arkitektur och stadsbyggnad som inte passar in är falsk och ologisk. Det är snarare en illusion och ångest över något som ännu inte har hänt och därför är overkligt. Kultur är ett flytande koncept och inte hugget i sten – det har redan förändrats tusentals gånger. Det finns ingen konstant entitet som har överförts från jägar-/samlarsamhället till jordbrukssamhället, vikingatiden, Sveriges kristnande och förening som ett rike, till ett globaliserat Sverige. Att samhället och dess kultur är under kontinuerlig förändring är ett faktum, oavsett vad vi tycker om det. Därför är det osmart att identifiera sig med en frusen bild av hur samhället ska vara och klänga sig fast vid något som uppenbarligen är förgängligt: resultatet är ett oundvikligt missnöje.

Det är inte heller fel om vi tar lärdomar och lånar koncept från andra kulturer. De är också tusentals år gamla och har inte alltid befunnit sig i det underläge som funnits senaste 300–400 åren. De har anpassat sig rejält till västerländska värderingar och livsåskådningar, även på hemmaplan. Inte kan det vara fel om också vi tar några små steg i deras riktning? Förutsatt att det görs med ömsesidig respekt, varsamhet och hänsyn, är kulturell appropriering faktiskt det bästa vi kan göra! Det har vi redan gjort när det kommer till mat, mode och musik: den svenska husmanskosten blev inte hotad av thaikiosker, jag blir aldrig kritiserad för appropriering när jag klär mig i kostym och hiphop-musiken med sina rötter i Afrika är idag global mainstream. Precis tvärtom, kultur blir bara rikare genom mångfald. Det märks särskilt i de delar av världen som historiskt har haft mycket utbyten med andra kulturer.

Var ligger ansvaret?

Vem ska agera för att uppnå integrationsmålet? Assimilering är en process där individen eller minoriteten smälts in helt i majoritetssamhället och blir av med sina rötter. Dissimilering – ett begrepp som jag här tar mig friheten att mynta – beskriver den motsatta situationen där enbart värdsamhället anpassar sig till minoritetens krav. Integration är medelvägen mellan dessa två och kräver en ömsesidig ansträngning och insats. Låt mig titta närmare på specifika åtgärder och ge några tips på vad som kan göras av varje part.

Vad kan individen göra?

Jag vill än en gång passa på att understryka vikten av ett engagemang på en individuell nivå. Om du är arbetssökande eller befinner dig i en otillfredsställande arbetssituation så ligger hela ansvaret på dig och bara dig, att utgå från den och förbättra ditt arbetsliv! För att förbättra situationen tjänar det inget till att lägga skulden på orsaker och omständigheter som du själv inte kan kontrollera. Tänk om du seglar på en båt i ett stormigt hav: du har inte orsakat stormen och du kan inte heller stoppa den, men det är bara du som kan ansvara för att båten ska hamna säkert i land. Därför vänder jag mig till oss arkitekter med utländsk bakgrund först, men för att öka förståelsen föreslår jag att även du som arbetsgivare läser denna del.

Lär dig svenska

Mitt första och främsta tips! Språket är det viktigaste när det kommer till att skapa gemenskap. Vi bor i ett land där det språk som talas är svenska och därför måste vi helt enkelt lära oss det. Färdigheter på engelska är bra så länge du är nöjd med att jobba internt på kontoret och vara beroende av kollegor som kan svenska, men det duger inte när du ska gå på projekteringsmöten, prata med tekniska konsulter och träffa kommuntjänstemän. Är du dessutom duktig, har höga ambitioner och gärna vill ta ansvar så räcker det inte heller med sfi-nivå. Du måste behärska språket! Du ska kunna uttrycka dig bra, både i tal och skrift. Med den konsensuskultur som vi har i Sverige är det extra viktigt med retorik så att vi kan förmedla vårt budskap på ett strategiskt sätt.

Är du arbetssökande och kan lite svenska, är det avgörande att du visar att du förstår språkkravet och är villig att lära dig svenska. Skriv din ansökan och ditt cv på svenska (portfolio är okej att ha på engelska). Ta gärna hjälp av kompisar för att korrekturläsa din ansökan. Ingenting är lika avtändande som en slarvigt formulerad ansökan när det kommer till rekryteringar, oavsett vilket modersmål avsändaren har! Är du redan anställd, investera gärna tid på att skriva genomtänkta och välformulerade mejl. Det bidrar till att du framstår som proffsig och pålitlig. Om du jobbar och inte har tid eller energi att lägga ner på språket, överväg om du kan gå ner i arbetstid och gå på kurs.

Jag förstår om det här är för mycket att kräva. Jag vet att många av oss har flyttat hit i en vuxen ålder och inte har lika bra förmåga att lära oss ett nytt språk. Den goda nyheten är att det går att bli bättre på språk. Det går alltid att lära sig mer, hur mycket beror bara på våra ambitioner och prioriteringar. Här vill jag passa på och tacka alla mina arbetsgivare, kollegor oc h medmänniskor som hade tålamod och förståelse för min till en början dåliga svenska!

Skaffa dig konkreta tekniska kunskaper

Språk och retorik i all ära, men arkitektur är inte något som kan pratas fram. Vårt jobb är att gestalta, presentera och ge instruktioner till hur en byggnad ska byggas, på bästa möjliga sätt – att rita! Numera ritar vi inte längre med papper och penna – som tur är. Vi ritar i komplexa och sofistikerade program som kräver kunskap och erfarenhet. Tidseffektivitet och arbetsflöde blir allt viktigare, i takt med utvecklingen inom digitalisering och industrialisering som sker i branschen. Teknisk kompetens är en bristvara inom den svenska arkitektkåren. Det beror dels på den förändring av yrkesrollen som skedde under 1960- och 1970-talen i samband med miljonprogrammet, dels på ett generationsgap mellan nyblivna och äldre arkitekter.

Svensk arkitektutbildning har väldigt lite bygg- och rittekniskt innehåll. Den generella bristen på tekniska kunskaper är en möjlighet för oss som med en annan utbildning i bagaget kanske har hyfsat goda tekniska kunskaper. BIM är idag helt adopterat av branschen, men inte många arkitektkontor har lyckats med en riktig integration. Få arkitekter kan utnyttja den enorma kapaciteten som dessa verktyg erbjuder. Det kommer att bli mer och mer efterfrågan på BIM-kunniga arkitekter. Ju tidigare du hoppar på tåget desto bättre! Om du inte kan BIM alls, börja lära dig. Om du kan lite, lär dig mer och bli expert. Ett annat område med gedigen potential som till stor del står outnyttjad är digital och parametrisk design. Här pratar vi om ännu mer specifik kompetens, men om du kan eller gillar programmering så är mitt tips att investera tid i dessa verktyg. Utvecklingen sker fort och snart kommer den tekniken vara lika eftertraktad som BIM är idag.

Var accepterande

Om du befinner dig i en svår arbetssituation, ta det inte personligt. Försök acceptera att vi är med i en orättvis konkurrens och börjar springa från olika startlinjer. Du vinner inte genom att stanna, enda sättet att komma i mål är att springa fortare och längre. Du behöver din energi för att utvecklas, slösa den inte på att generera mer irritation och avsky. Om du känner dig diskriminerad på jobbet, våga ta upp det uppfattade problemet med chefen och var öppen med det på interna möten: det är okej att visa sig sårbar. Tänk på att din chef också är en människa och har sina svagheter. Förvänta dig inte att chefen ska veta allt, säg till och påminn hen. Förstärk den typen av beteende som du vill ha genom att ge positiv feedback och visa tacksamhet. Även chefer behöver komplimanger, fastän normen säger något annat.

Ta kreativa initiativ

Vänta inte på att något ska lösa sig, utan ta små steg i att lösa det själv. Vi arkitekter är kreativa människor, använd den kreativiteten för att förbättra din situation. Organisera er på arbetsplatsen och diskutera dessa frågor. Gör workshoppar och öva på er kommunikation och retorik. Bjud på dig själv och dina kunskaper. Underskatta inte vikten av nätverk! Det är mycket vanligt att platser går till någon som känner någon. Utsätt dig för sociala sammanhang och berätta om dig och vad du kan. Föreslå nya arbetssätt och engagera dig i företaget organisatoriskt. Det är inte bara ledningen som bygger företaget, det är lika mycket medarbetarna som gör det. Ta ansvar för din egen arbetsmiljö!

Vad kan företagen göra?

Företag skapades som ett koncept för att underlätta för oss människor att ta större ekonomiska risker, utan att personligt ansvara för dem. Användandet av den konstruktionen har dock gått för långt och vi har blivit alltför duktiga på att bortse från att företag är fiktiva entiteter som inte har någon verklig existens förutom de människorna som driver, jobbar för och anlitar dem. Det ligger till grund för att vi ibland gör ansvarsförskjutningar och projicerar våra egna etiska skyldigheter på företaget. Vi som sitter i en företagsledning har personligt ansvar för våra beslut och medarbetare, samt för samhället och planeten i stort! Låt inte förlegade tankesätt skada dessa mer än vad de redan har gjort. Tänk nytt och driv företaget mot en ansvarstagande, medveten och etisk styrning. 

Tänk på hur ni rekryterar

Drygt 20 procent av svenska arkitekter är idag utrikesfödda. Det är en bra måttstock för att utvärdera mångfalden som vi har på kontoret. En annan bra tumregel är att utgå ifrån att strukturell diskriminering är befintlig på vår arbetsplats, så att vi kan analysera arbetsplatsförhållandena från en mer kritisk synvinkel.

En mycket vanlig väg till jobb är enligt min erfarenhet rekommendationer från kollegor som redan jobbar på företaget. Det är ett bekvämt och tryggt sätt att anställa en ny medarbetare. I en annan kontext och under lite annorlunda förhållanden är dock nätverksrekrytering lika med korruption. Jag menar inte att vi ska sluta rekrytera genom våra nätverk, men kanske är det något att tänka lite extra på, särskilt för större företag. De nyanlända som inte har lika starkt socialt nätverk har det riktigt svårt att kunna hitta ett jobb om vi bara anställer dem som känner någon. Kvotera en viss andel av platser för rekrytering utanför nätverket, genom annons eller direktansökan. Öronmärk 20 procent av intervjuplatser till de utlandsfödda, på så sätt ger ni lika stora chanser till alla.

Alla utlandsfödda arkitekter är inte lika duktiga (det är inte inrikesfödda heller) och utbildningar kan variera mycket i andra länder. Verifiera utbildningen och kolla upp om det är en bra skola där sökanden har studerat. I vår bransch måste vi bli bättre på tekniska intervjuer, på så sätt förebygger vi att retorik och kontakter går före kompetens. Håll gärna en separat teknisk intervju för samtliga kandidater och ställ specifika frågor för att undersöka kompetensnivån hos dem. Gör en ordentlig bedömning och anställ aldrig om ni anser att personen har brist på relevant kunskap eller erfarenhet.

Sätt rättvisa löner

Om personen passerar dessa spärrar och ni kommer fram till att anställa hen, snälla, sätt en marknadsmässig lön från början. Pruta aldrig ner lönen på grund av kandidatens desperation efter jobb! Ingångslönen är första trappan i karriärsteget både inom företaget och i personens framtida arbetsliv.

Ett konsultföretags största tillgång är medarbetarna – se och behandla dem inte som kostnader, det är deras timmar som vi fakturerar! Vi har alla tillgång till lönestatistiken och vi vet vad som är en rättvis lön. Om kandidaten har bristande språkkunskaper, ta inte det som en anledning för en lägre lön, utan som ett mål för att kunna ta projektansvar. Ni kan då sätta lönen som medverkande arkitekt enligt tabellen för hens erfarenhet och ingenting lägre. På så sätt skapar ni samtidigt incitament för hen att bli bättre på svenska, istället för att bestraffas. 

Var flexibla med arbetstid

Är ni ett litet företag och inte har råd med marknadsmässig lön, men ändå gärna vill rekrytera kandidaten, så gör det på deltid. Sätt en marknadsmässig lön men anställ hen till 60 procents omfattning, till exempel. På så sätt får ni lägre personalkostnader samtidigt som medarbetaren får en marknadsmässig lön. Uppmuntra hen att studera svenska eller lära sig annan kompetens på den arbetsbefriade tiden. Under tiden byggs det förhoppningsvis upp ett utrymme för att gradvis öka omfattningen av anställningen.

Se skillnader

Som jag redan har förklarat så är det mycket möjligt att en arkitekt med utländsk examen och erfarenhet kan ha en högre teknisk kompetens än en svenskutbildad dito. De kanske kan erbjuda andra typer av tjänster som vi kan sälja. Vidga ditt perspektiv ifråga om vad arkitektrollen innebär. Med dagens digitala teknologi blir arkitekten än en gång alltmer delaktig i produktionen och det faktiska byggandet. Här ser jag en chans för oss att återställa vårt forna inflytande över projekten. Var nyfiken på vad dina medarbetare kan och utnyttja den kompetens som är tillgänglig. Mångfald ger oss även större möjlighet till internationell verksamhet och export av svensk arkitektur, en potential som arkitektkåren än så länge har lämnat så gott som outnyttjad. Här vill jag också tacka de som hade förtroende för mitt arbete och gav mig ansvar och lät mig utvecklas!

Lågkonjunkturens/pandemins skugga

Det har kommit oroväckande rykten om att utrikesfödda i branschen har drabbats svårare i skuggan av varsel och uppsägningar till följd av pandemin och lågkonjunkturen. Jag kan inte objektivt verifiera ryktena, däremot kan vi undersöka hur det strukturella kan leda till att vissa drabbas hårdare. Som vi diskuterade ovan så är jobbyte ibland det enda sättet att höja sin lön till en marknadsmässig nivå. Det gör att de utlandsfödda är sist in och ska ut först, när arbetsbristen kommer. Det finns dessutom rykten om att företag har gått runt turordningen och sagt upp utlandsfödd personal fast de har varit anställda längre. Vi kan försöka förklara det här genom våra strukturella glasögon igen. Det kan bero på att dessa har lägre ansvarsnivå eller mindre kundkontakter och därför blir nedprioriterade i en krissituation. Vi kan få ett bättre perspektiv över detta när tiden har gått, de långsiktiga konsekvenserna har kommit och fler studier har gjorts.

Slutord

Vi delar vår enda planet med varandra och med andra arter. Vi alla har känslor, behov och drömmar. Vi är totalt beroende av varandra och menade att leva i symbios. Vi halkar ur balans när vi värdesätter våra egna behov och drömmar över de andras, antingen som individer, nationer, folkgrupper eller art. Resultatet är lidande och det inte bara för dem som råkat dra det kortare strået. Förr eller senare drabbas vi själva också av vår egen ignorans. Det är där vi står som ett globalt samhälle idag. Vi, våra barn och barnbarns yttersta existens är hotad och vi lider av vår och våra förfäders ignorans. För att vi har tagit mer än vad vi har givit. Det är dags för oss privilegierade att också börja ge för att återställa balansen!